Indonesien och Australien: Det är därför jag reser utomlands

Indonesien och Australien: Det är därför jag reser utomlands är skriven av Målningarna Teichert Christensen.

Varför resa till Indonesien och Australien?

"Vart ska du nu?" Det är en fråga jag ofta får när jag ger mig ut på nya äventyr – ofta utanför Europas gränser. Äventyr är något jag längtar efter när vardagen blir lite för vardaglig, och suget efter nya horisonter och perspektiv blir för stort. När det suget är tillfredsställt blir vardagen fin igen.

Jag kom hem från en resa i våras Australien og Asien med min flickvän, där saknaden till vardagen och rågbrödssnacks de sista dagarna av resan var stor. Och gud vad jag njöt av att sitta i min soffa och äta en leverpojke med remoulad dagen efter att vi landat i vårt hem.

Det är just en av anledningarna till att jag går ut. Vardagen och de små sakerna hemma får en helt ny innebörd när de ses i ett annat ljus än vad man är van vid.

Resan till Indonesien och Australien innehöll bland annat en motorcykelresa över Java med alla utmaningar det innebär. Och 13.000 XNUMX kilometer med bil längs Australiens obeskrivligt vackra kustlandskap, där vi också körde genom flera olika tidszoner.

Det är alla härliga minnen att se tillbaka på när vardagen blir lite grå här i lilla Danmark.

Suget efter blanda-eget godis och X-factor

Även om upplevelserna står i rad på en sådan resa kan längtan efter vardagslivet ändå meddela sin ankomst när man är på andra sidan jorden.

Jag minns tydligt att en kompis la upp en bild på sociala medier en fredagskväll med godis och skoj framför tv:n. I det ögonblicket fick jag samma sug efter att blanda-eget godis och X-factor i soffan, trots att jag var i ett så vackert och mångsidigt land som Australien.

Jag kände mig direkt snobbig över just den bristen. För hur skulle jag kunna tillåta mig själv att sakna något som jag kan få varje dag när jag är hemma igen, när jag så sällan kommer till dessa helt obeskrivliga breddgrader? Och hur kan jag sakna den vanliga vardagen när jag reser genom obeskrivligt vackra länder som Indonesien och Australien?

Mina resor genom livet har bland annat lärt mig att vara tacksam, vilket är något som många tar för givet här hemma. Tyvärr. Eller kanske har höstens energikris lärt människor att uppskatta värme, el och vatten. Vem vet?

Ett tacksamt folk i Indonesien

På mina många äventyr har jag träffat fantastiska människor som har visat mig vikten av tacksamhet.

Från den här resan finns ett särskilt speciellt samtal med en javanes som sticker ut tydligt i mitt minne. Eller samtal kan vara så mycket sagt eftersom jag inte kunde tala indonesiska och han kunde inte prata engelska.

Som tur är är gester och teckenspråk något vi alla har gemensamt. Det här är för övrigt en del av listan över varför jag reser - för även om vi är 'långt från månen och nära ekvatorn' så pratar vi ändå på något sätt samma språk.

Vi pratade om livet och dess glädjeämnen, och är det något alla kan lära sig av javaner så är det livsglädje och tacksamhet, trots att de lever ganska exponerat mellan två tektoniska plattor på en ö med 20 aktiva vulkaner.

De har inte råd att resa eller gå på trevliga restauranger, vilket för övrigt var vad samtalet handlade om: "Hur kan man resa utan att jobba i ett halvår?"

Det frågade han förvånat, efter att vi hade tagit av oss våra fina regnställ, och bottnarna fick lite blod och liv i sig igen - för fy vad jobbigt det är att sitta bak på en liten motorcykel genom Javas kuperade landskap. under regnperioden och den vilda vardagstrafiken.

Frågan rörde upp något inombords. För ja, tänk vilken tur vi får ha. Vi har inte ens behövt spara ihop på ett år för att kunna åka på den här resan. Om han skulle ha råd att resa ut ur landet eller kanske bara till en annan ö i Indonesien kanske vi pratar om fem års besparingar. Och då kunde han kanske vara borta en månad och i alla fall inte ett halvår som vi.

Trots detta möttes vi av enorma leenden och en gästfrihet som man sällan känner på samma sätt i Danmark. Det ger verkligen en tankeställare att träffa människor som han och faktiskt alla människor från java og Indonesiska.

Även om de relativt ofta drabbas av naturkatastrofer och har få ekonomiska resurser, är deras humör på topp och hjälpsamhet är något som ligger i deras natur. Och detta trots att de inte alltid har lösningen på sina problem, men sedan hittar de en.

Ett privilegium att vara dansk

Kanske är det redan klart att jag drabbas av en ambivalent känsla inför att bo i Danmark när jag kommer hem från en sådan resa till till exempel Indonesien och Australien. Känslan blir bara starkare för varje gång jag är ute; för varför är vårt samhälle skruvat ihop på ett sådant sätt att det känns som om det bara finns ett sätt att leva livet i Danmark?

Här är ytterligare en sak att lägga till på listan över varför jag reser: Att bli inspirerad och påmind om att livet kan levas på en myriad av olika sätt.

Själv är jag kluven, för jag känner mig som tidigare nämnt otroligt privilegierad som får bo i ett land som Danmark, där vi har tak över huvudet, mat på bordet och nästan aldrig går och lägger oss hungriga. Detta till skillnad från många andra länder.

Jag kan knappt förmå mig att säga dessa ord. Jag är medveten om att det är en väldigt generaliserande sak att säga, men vi har väldigt tur i Danmark, och det vill jag lyfta ännu mer samtidigt som jag upplever världen förstås.

Å andra sidan är jag inte säker på att jag vill bo i ett land som är så prestationsinriktat som Danmark. Det finns ett recept som du bör leva efter. Om du inte följer det föreskrivna receptet avviker du från normen och blir en stor samtalspartner. Hur kan vi ligga så långt fram när det gäller teknik, men så långt efter när det gäller mångfald?

Men jag tror att vi nu är bra på att slänga "normala" sociala normer på golvet mer än tidigare, och jag är säker på att detta är en trend som vi kommer att se under de närmaste åren.

Stor liten värld

Ovanstående funderingar samt nytänkande, inspiration, betänketid, personlig utveckling, nyfikenhet och inte minst upplevelser är anledningar till att jag reser. Och jag kommer aldrig sluta med det, för att resa ger mig ny glädje och nya perspektiv på saker hemma. Jag känner att jag växer och utvecklas positivt när jag ger mig ut på resor i den stora – eller faktiskt inte så stora – världen.

Jag känner att jag utvecklas när jag har livsbejakande samtal med en främling i Indonesien och kör genom hisnande landskap i Australien. Om vi ​​kan resa till andra sidan jorden på 24 timmar, hur stor är världen?

Omvänt har jag aldrig känt mig längre bort än när vi körde i tre dagar igenom norra Australien från Darwin till Townsville; en resa på 3000 kilometer genom "den verkliga australiska outbacken". Här vinkar man till mötande trafik, eftersom man bara passerar ungefär en gång varannan timme. Och GPS:en är överflödig, eftersom det bara finns ett sätt.

Transportmedlet var en upplevelse i sig: 42 grader i en bil från 1991 med en luftkonditionering som inte fungerar. Puh, det var varmt!

Jag tror att den lyckligaste dagen på resan var dagen då vi fick bilen luftkonditionerade att jobba igen - halleluja som kramades. Och jag måste lova att luftkonditioneringen fick en ny innebörd efter den dagen; enorm uppskattning för en så enkel sak som kall vind i en bil.

Jag kunde fortsätta att lista saker jag lärde mig och uppskattade på resan och tog med hem. Här, sju månader efter hemkomsten från Indonesien och Australien, har vardagen sagt sin ankomst igen och jag uppskattar fortfarande min rågbrödsmat med leverpastej och mixa-eget godis.

Jag har fått nya erfarenheter, verktyg och bekantskaper i min ryggsäck som jag aldrig kommer att vara utan. De har blivit en del av min vardag hemma. För som Shu-bi-dua så vackert sjunger, så är det Danmark verkligen ett härligt land.